Martin Kjellgren blev doktorand i historia vid Malmö högskola 2001 och tillhörde forskarskolans första generation. Där övergav han magisteruppsatsens landshövdingar för astrologer och profeter. Hans expertkunskap om den äldre bokmarknaden har efter disputationen kommit till användning i flera kulturarvsprojekt; inte minst i en pågående jakt på värdefulla boksamlingar i gamla kyrkor i Linköpings stift. Martin bloggar om projektet Kyrkornas boksamlingar.
När jag antogs till Nationella forskarskolan i historia hösten 2001 hade jag skrivit min magisteruppsats om landshövdingarnas maktutövning under 1600-talet, ett lika torrt som tråkigt ämne. Jag hade inte heller denna uppsats i färskt minne när jag blev doktorand: i spåren av 1990-talets antagningsstopp hade jag gett upp hoppet om forskarutbildning, sadlat om, läst in journalistik och jobbat på tidningsredaktion. När antagningsbeskedet till forskarskolan kom hade jag precis tackat ja till ett fast jobb som redaktör för Uppsala universitets personaltidning Universen.
Det var därför inte alldeles lätt att återknyta till mina landshövdingar när jag flyttade ner från Uppsala till Lund och Malmö. I stället började jag arbeta med ett ämne som jag bara hastigt bekantat mig med när jag tidigare läst idéhistoria: frågan om den tidigmoderna världsbildens förändring och relationen mellan religion, magi och vetenskap i ett längre perspektiv.
Objektet för min avhandling Taming the Prophets var den lärda världen i Sverige under reformationstiden. Mitt huvudexempel kretsade kring de hårdnande attityder till astrologisk teori och praktik som kunde skönjas i det svenska källmaterialet efter sekelskiftet 1600. Trots mitt svenska fokus anknöt avhandlingen till internationell forskning, inte minst i min kritik av ett äldre forskningsläge som poängterat brottet mellan det förmoderna och det moderna – ett forskningsläge där reformationen har betraktats som ett led i en mer eller mindre determinerad utveckling mot upplysning, rationalism och världens avförtrollning. Med utgångspunkt hos forskare som Hildred Geertz, Robert Scribner och Andrew Cunningham analyserade jag olika utsagor om stjärntydning, varigenom jag kunde visa att den skärpta inställningen till astrologin knappast följde något linjärt mönster, utan måste förstås utifrån de specifika förhållanden som rådde vid 1600-talets början – inte minst när det gällde den mediala utvecklingen. Den hårdnande tonen i domkapitelutlåtanden och predikningar korresponderade tydligt med tryckarnas strävan att göra astrologiska prognostikor till en gångbar produkt på bokmarknaden, en produkt som inte längre enbart vände sig till den lärda världen, utan till gemene man.
Under hela doktorandtiden utgjorde forskarskolan en dynamisk arbetsmiljö. Den öppna attityden gav mig möjlighet att odla mina egna intressen och fullt ut arbeta med kultur- och idéhistoriska perspektiv. Samtidigt var jag aldrig låst i min egen sfär: nya perspektiv och infallsvinklar öppnades genom kollegerna och de sociala sammanhang vi ingick i, och denna kosmopolitiska och stimulerande miljö vidgades påtagligt vid varje ny antagning av doktorander. Möjligen bidrog detta, tillsammans med en självpåtagen undervisningsbörda, till att avhandlingsarbetet drog ut på tiden, men på det stora hela är det min övertygelse att det höjde kvaliteten på min forskning.
Efter disputationen har jag arbetat som lektor i Malmö och Stockholm, men de bok- och mediehistoriska intressen som väcktes under tiden i forskarskolan har också fört mig in i ABM- och kulturarvssektorn. Efter ett par insatser i forsknings- och digitaliseringsprojekt vid Lunds universitetsbibliotek handplockades jag till ett större projekt där jag inventerat kyrkorna i Linköpings stift i jakt på kulturhistoriskt värdefulla boksamlingar som riskerar att gallras bort eller förstöras av bristfällig förvaring. För tillfället har jag alltså lämnat akademin och undervisningen bakom mig, men forskarperspektivet och lärdomarna från doktorandtiden finns ständigt med i arbetet. Kyrkornas boksamlingar har visat sig vara ett större och mer mångfacetterat material än någon kunnat ana, och de inventeringar som gjorts i Linköping och i andra stift har idag resulterat i flera fruktbara samarbeten mellan stiftsorganisationerna, akademin och forskningsbiblioteken. Förhoppningen är att materialet i sinom tid ska bli sökbart och kunna tillgängliggöras för framtida forskning.
Kommentarer