Petra Preisler är doktorand i konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet sedan 2019. För en konsthistoriker är det en spännande utmaning att behöva relatera till andra traditioner och forskningsdiscipliner – en utmaning som accentuerar det egna ämnets särart men också förfinar arbetet. I Petras forskning om sjukrummet i nordiskt måleri kring sekelskiftet 1900 har det historiska perspektivet en central roll – hon undersöker de olika tidsrum som finns inbäddade i det konstnärliga motivet.
Innan doktorandstudierna inleddes fick jag erbjudande om att vara med i Nationella forskarskolan i historiska studier. Att få ingå i ett tvärvetenskapligt sammanhang jämte doktorandstudierna lockade och jag tackade ja direkt. För mig är forskarskolan ett viktigt nätverk att vara del av, som öppnar upp för både väntade och oväntade aspekter av historieskrivningens alla utmaningar. Det är också ett sammanhang som accentuerar den egna disciplinen och vad som är unikt för konsthistoria i relation till andra historiska discipliner. Att tvingas tänka till i relation till ett sammanhang som inte omedelbart bär på samma traditioner som det konsthistoriska utgör en viktig utmaning som förfinar det egna arbetet. Det är därtill ett levande nätverk som är fyllt av spännande samtal och möten och därför också roligt och spännande att vara del av. Det väcker också tankar om framtida samarbetsprojekt, små och stora.
I mitt avhandlingsprojekt undersöker jag ett specifikt motiv i det nordiska måleriet kring sekelskiftet 1900. Motivet fångar sjukrummet. Typiskt föreställer det en sängliggande person och runt sängen är en eller flera personer samlade. Det händer också att den sjuka personen är ensam. Variationer på motivet förekommer i utomhusmiljöer men i de flesta fall är interiören betonad. Genren går tillbaka till 1600-talet och Holland men blir åter populär under 1800-talets andra hälft och förekom då också på salongen i Paris. Att motivet var populärt vid denna tid är inte konstigt eftersom det fanns ett stort intresse för att skildra vardagen. Trots detta är det inte sjukdomen i sig som är avhandlingens fokus utan snarare det tillstånd som denna framkallar, den kontrast som får livet att framträda. Det är erfarenheterna av moderniteten som undersöks. Moderniteten präglas av olika berättelser som sammantaget fångar den komplexa relationen till tid. Nuet brottas med det större erfarenhetsrum som utgörs av det förflutna och förväntningarna på framtiden.
I måleriet märks en övergång från impressionismens hastiga skildringar av ögonblicket till ett stillsammare och mer reflekterande måleri mot seklets slut. I detta sammanhang växer intresset för sjukrummet fram bland flertalet nordiska konstnärer. Flera av de verk som under denna tid produceras utstrålar en särskild närvaro som kan relateras till de många tidslager som finns investerade och de olika erfarenheter som härigenom antyds. Genom att undersöka de tider som sammantaget utgör verkens liv är avhandlingens syfte att låta verkens samlade erfarenheter tydligare träda fram. Projektet rör sig hela tiden i skärningspunkten mellan estetik och konsthistoria, mellan den närvaroeffekt som verken framkallar och den fördjupade förståelse som skapas genom att undersöka verkens många historiska kontexter såväl synkront som diakront.