Jubileumsblogg 2001–2021

Nationella forskarskolan i historiska studier firar 20 år!

Maria Sjöberg

Maria Sjöberg är professor i historia vid Göteborgs universitet. Hon har suttit i samarbetsrådet sedan Göteborgs universitet anslöts till forskarskolan 2012. Maria har också under flera år hållit i forskarskolans teorikurs tillsammans med Yvonne Maria Werner. Ofta har hon önskat att hon kunde få återuppleva sin doktorandtid och vara en del av forskarskolan – medbringande hund och tofflor förstås.

När Lund för 20 år sedan fick uppdraget att hålla i en forskarutbildning i historia, gemensam för de dåvarande högskolorna i Malmö och på Södertörn samt universitetet i Växjö, var det nog många runt om i landet som kände lite avund. Utifrån sett tedde sig miljön fantastiskt god med många livliga utbyten av tankar och idéer. Fascinerande var också att se det stora antalet till synes disparata ämnen som stöttes och blöttes på internat av både doktorander och handledare; verkligen ett sammanhang där många blommor fick blomstra.

När Göteborgs universitet blev del i forskarskolan var det därför med stor förväntan som jag och mina kollegor tog säte i samarbetsrådet. Genom detta råds ibland ändlösa diskussioner har kännedomen ökat om de olika lärosätenas specifika utmaningar men också om det vi har gemensamt och tillsammans kan värna om. Ett exempel på det sistnämnda är en stadigt krympande resurstilldelning i historieämnets forskarutbildning. På den punkten har samvaron i forskarskolan kunnat bidra i särskilt hög grad genom bland annat sitt rika kursutbud; de enskilda lärosätena har ofta saknat ekonomiska resurser för att på egen hand erbjuda motsvarande kurser. 

I samband med forskarskolans utvidgning 2012 tillkom introduktionskursen Historiska problem och jag var med i den arbetsgrupp som utvecklade kursen. Kursen blev som en doktorandturné, från Malmö i söder till Södertörn i norr, och forskarskolan blev på så vis en angelägenhet för flera av institutionens lärare och doktorander, inte bara de närmast indragna. Den blev också ett stort arbete för Barbro som ordnade med resor och övernattningar.

PM-internaten blev också en angelägenhet för hela institutionsmiljön. Där har även teorikursen haft betydelse eftersom vi vill att doktorander från våra samtliga tre ämnen, antikens kultur och samhällsliv, arkeologi och historia, ska delta. Yvonne Maria Werner och Johan Östling hade förberett ett upplägg 2012 som jag blev delaktig i och när Johan fick andra uppgifter blev jag den som ersatte honom. Teorikursen och samarbetet med Yvonne Maria under flera års tid samt alla deltagande doktorander har för min del nog varit både det mest lärorika och inspirerande inslaget i den undervisning jag varit engagerad i. Att få ta del av diskussioner där endast fantasin satte gränser för vad som kunde skrivas, tänkas och sägas utifrån vad vi hade läst har varit ett privilegium. Säkert har också de härliga miljöerna på slott och herresäten spelat en roll, tack Barbro! En särskild favorit är en tidig vår på Drakamöllans gårdshotell. En av de praktiska lärdomarna från internatvistelserna är att numera följer alltid tofflorna med…och på stiftsgården i Höör för något år sedan fick även min hund delta.

Mot bakgrund av lärosätenas ekonomiska läge, där knappast forskarutbildning i historiska studier står inför en dramatisk expansion i framtiden, är det nog just de gemensamma kurserna och PM-internat av olika slag som både kan stärka och hålla samman forskarskolan. Själv har jag många gånger önskat att jag vore doktorand på nytt och då som en del av forskarskolan.            

Write a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.