Magnus Bergman var doktorand i historia vid Malmö universitet 2015–2021. För honom har pandemin varit en påminnelse om värdet av det som gått förlorat under de sociala restriktionernas tid: de fysiska mötesplatserna och kontakterna. Det utbyte Magnus fått på forskarskolans internat och kurser hade varit svårt att få online. Han rekommenderar därför alla nya doktorander att, så snart det är möjligt, ta tillfället i akt att delta i de sociala aktiviteter som forskarskolan erbjuder.
Mer än andra yrkesgrupper torde historiker vara bekanta med det faktum att vissa händelser gör att man kommer att betrakta föregående skeenden i ett nytt ljus. Min sista tid som doktorand präglades som allting annat förra året av den pågående pandemin. Det innebar att det avslutande arbetet med avhandlingen fick ske hemma i stället för på arbetsplatsen. Min disputation i februari 2021 ägde rum via zoom.
I skenet av detta framstår de möjligheter till samverkan som forskarskolan på olika sätt bidragit med genom åren som än mer värdefulla för min forskarutbildning. Att ha seminarium, kurser och disputationer på nätet är naturligtvis görbart men alla är väl överens om att det medför vissa begränsningar. Krasst uttryckt kan man säga att jag har kommit att vänja mig vid och därmed även sakna att åka och bo på något skånskt slott två gånger om året.
Jag satt under en tid med i samarbetsrådet som doktorandrepresentant för det som då hette Malmö högskola, numera universitet. Förutom det deltog jag i flera kurser och internat i forskarskolans regi. De kontakter och lärdomar som detta medfört hade varit svårare att förvärva online. Det virtuellas begränsningar är för övrigt en av erfarenheterna som jag tar med mig från pandemin.
Den nödvändigt begränsade tillvaro vi befunnit oss i går nu förhoppningsvis mot sitt slut. Jag vill då passa på att rekommendera alla nya doktorander att ta till vara de möjligheter till fysiska träffar av olika slag som forskarskolan erbjuder. När jag ser tillbaka på min egen doktorandtid framstår forskarskolans internat, där texter kan presenteras för en annan uppsättning läsare än vid hemmainstitutionen, som inte bara konstruktiva för själva avhandlingsarbetet utan även som en bra träning inför disputationsakten. Att dessa tillfällen också alltid har varit välorganiserade och anordnats i en trevlig miljö gör så klart inte saken sämre.