Lovisa Olsson är doktorand i historia vid Södertörns högskola sedan 2017. För henne är forskarskolan viktig inte minst som forskningsnätverk, ett sammanhang där hon kan träffa andra med liknande ämnen och intressen. I en forskarvardag som lätt kan bli ensam är det värdefullt att bli påmind om att det finns en värld utanför, en värld där människor tycker att det man gör är både intressant och viktigt.
Jag är doktorand i historia vid Södertörns högskola och skriver min avhandling om 1500-talets handelsnätverk över Östersjön. Nu befinner jag mig i mitten av mitt avhandlingsarbete och det betyder att jag spenderar mycket tid med mina källor. Att arbeta med gamla rättegångsprotokoll och stadsböcker kan vara ensamt och det är viktigt att med jämna mellanrum bli påmind om att det finns ett intresse för det man gör och andra människor som arbetar med liknande saker. Därför är det värdefullt för mig att få chansen att träffa andra doktorander och forskare som delar eller åtminstone kan förstå mina forskningsintressen, så att jag kan få kommentarer som hjälper mig att inte fastna i källorna och missa skogen för träden. Eftersom Södertörns högskola är en liten forskningsmiljö och många av mina kollegor här arbetar med ämnen som ligger ganska långt ifrån mitt, så bidrar forskarskolan på så vis med ett större sammanhang för mig och mina doktorandkollegor på högskolan.
Tiden med forskarskolan har gett många fina minnen. Särskilt minns jag de fantastiska internaten som hölls på teorikursen under mitt första år som doktorand, det var verkligen ett privilegium att få möjlighet att lära känna de doktorander som började samma år, i vackra miljöer och med många intressanta diskussioner och roliga samtal som följd. Även det internationella internatet på Bäckaskogs slott 2018 är värt att nämna som inspirationskälla. Dels var det härliga dagar i trevligt sällskap på en mycket vacker plats, dels bjöd internatet på intressanta internationella gäster. Särskilt Mark Roodhouses presentation av sin nätverksbaserade forskning kring Londons undre värld blev en inspiration för mig i hur man kan arbeta kring nätverk. Dessutom gav de internationella gästerna goda, och för mig delvis nya, råd och förslag till hur man ska tänka och positionera sig när det gäller internationell publicering.
För framtiden tror jag att forskarskolan har hjälpt – och kommer att hjälpa – mig att bygga nätverk, nå ut till fler med min forskning samt få större insikter i vilka möjligheter som finns och i vad som pågår i den större forskarvärlden. Jag har inte bestämt vad jag vill göra när disputationen är avklarad, det finns så mycket jag tycker är roligt. Både att forska, att undervisa och att söka mig tillbaka till museivärlden som jag kom ifrån och där arbeta mot en bredare allmänhet, är lockande. Jag hoppas på att kunna hitta vägar att förena alla dessa intressen och vill gärna ta med mig mina kontakter från forskarskolan in i den framtiden.