Lars Eric Jönsson är professor i etnologi vid Lunds universitet och handledare inom forskarskolan. Här berättar han om hur stor betydelse forskarskolan haft för etnologerna vid Lunds universitet, inte minst genom möjligheten till mångvetenskap och samverkan över gränser.
Jag disputerade 1998 på en avhandling om psykiatrihistoria. Vid tiden för disputation hade jag turen att redan ha ett nytt arbete. Ett par år framöver arbetade jag som utredningssekreterare, framför allt på Kulturdepartementet, och med frågor som handlade om kulturarv, ett område jag redan hade fleråriga erfarenheter från. Under en period arbetade jag dessutom under Carl Gustaf Andrén i 1997 års Steriliseringsutredning.
Efter utredningsåren kom jag till Lund och en forskarassistenttjänst. Här har jag också stannat för att arbeta med forskning, undervisning, administration och samverkan. Forskningsmässigt har jag rört mig i flera empiriska fält. Förutom medicinhistoria har jag genomfört undersökningar om kulturarv, mediehistoria och mobilitetsstudier. Gemensamt för dessa forskningsinsatser är att de har tagit utgångspunkt i historiska perspektiv.
Glädjen var mycket stor hos mig och mina etnologikollegor när vi 2012 fick frågan om att delta i forskarskolan. Omedelbart var vi förstås glada över att kunna få lysa ut ytterligare en doktorandtjänst. Men minst lika viktigt var, och är, möjligheten att ge våra doktorander möjligheten att ingå i fler akademiska nätverk och vetenskapliga samtal i allmänhet och i en miljö byggd på historiska ämnens samverkan i synnerhet.
I forskarskolan hamnar både doktoranden och handledaren i en produktiv, stimulerande och utvecklande miljö som kretsar kring historiska perspektiv. Doktoranderna springer ju inte endast ur historieämnet utan också ur andra historiska discipliner, varav några numera ingår i forskarskolan. Dessutom ingår ju också fler lärosäten än Lunds universitet. Härutöver finns det goda möjligheter till internationella utbyten. Det är genuint berikande. Mångvetenskap och samverkan över gränser handlar ju som bekant inte om att bli som de andra utan snarare om att bidra med de disciplinära perspektiv, handlag och kunskaper man kommer in med. Från en sådan synvinkel tror jag att vi etnologer kan bidra med delvis annorlunda historiska teman, perspektiv och arbetssätt. I den utsträckning som jag har deltagit i seminarieverksamheten och kursgivningen har jag kunnat se ett stort intresse för just utbytet mellan discipliner med avseende på hur man ställer frågor, vilka källor som används, teoretiska begrepp, ämnestraditioner et cetera.
För min del har våra doktorander varit nyckeln in till forskarskolan. Jag har haft nöjet att handleda en doktorand fram till disputation och handleder sedan 2019 en annan doktorand med lika stort nöje – båda har aktivt tagit del av forskarskolans verksamhet. I framtiden hoppas jag givetvis att vi etnologer spelar en fortsatt aktiv roll i forskarskolan. Det är inte svårt att inse utmaningarna som samarbetet mellan många ämnen och lärosäten innebär. Men det är heller inte svårt att inse att dessa samarbeten är den livsluft som forskarskolan lever i och av.