Karl Vesterberg är doktorand i historia vid Lunds universitet sedan hösten 2020. Han uppskattar särskilt att forskarskolans kurser och seminarier erbjuder en historievetenskaplig bredd och nya teoretiska och metodologiska inriktningar. Eftersom Karl redan från början haft en tydlig idé för sin avhandling har det varit värdefullt att få stöta denna mot nya och oväntade perspektiv.
Jag började som doktorand i historia vid Lunds universitet hösten 2020. Min avhandling handlar om visuell mikrohistoria, vilket kan beskrivas som ett perspektiv för att studera kontextuella villkor för att göra historia i bild. Avhandlingen fokuserar på Göteborg under 1700-talet och hur villkoren att göra staden visuell skapas av relationen mellan människan och stadsmiljön. Redan innan jag påbörjade doktorandstudierna hade jag en tydlig idé om avhandlingsämnet och den empiriska kontexten. Sedan jag skrev min magisteruppsats i historia 2018 har jag arbetat med ett eget forskningsprojekt som kombinerar källmaterial och bildkonst som en metod för att tillgängliggöra arkiv. Mitt avhandlingsprojekt kan betraktas som en vidareutveckling i historievetenskaplig och teoretisk riktning.
Forskarskolan har haft betydelse för min inledande tid som doktorand. Att börja doktorera under pandemin har varit socialt begränsat, då det vardagliga arbetet främst uträttats på hemmakontoret. Forskarskolans aktiviteter har i huvudsak genomförts som digitala seminarier och föreläsningar, vilket har inneburit att den nätverkande funktionen begränsats. Samtidigt har den digitala tillvaron tillfört en tacksam paus, ett andrum, från ett totalt försjunkande i litteratur och empiri. Forskarskolan utgör av denna anledning en viktig länk för mig mellan det praktiska arbetet och universitetet: en form av stabilitet och ett utrymme att ventilera och diskutera tankar och idéer. Den stora spridningen av tematiskt innehåll inom forskarskolans kurser tror jag har fungerat uppmuntrande under långa digitala dagar. Även om det givetvis är synd att inte kunna möta sina kollegor i de kreativa miljöer som tidigare generationer upplevt har det för mig varit viktigt att verksamheten har anpassats för att kunna genomföras i en digital form.
Med det sagt tror jag att upplevelsen av forskarskolan handlar mycket om inställning. Det är en mötesplats, men också en skola. Av denna anledning kan inte kursinnehållet alltid passa för det egna specifika intresset, det finns ett bredare sammanhang som kan bidra på oväntade sätt och leda i nya riktningar. Det gäller att göra det mesta av det som erbjuds och i det har forskarskolan varit tacksam för mig som gick in med en redan tydlig idé som olika historiska problem, teorier och metoder måste förhålla sig till. Som doktorand under det första året, ett år av social avgränsning, har forskarskolans främsta styrka därför inte varit dess förmåga att grunda nätverk och skapa kontakter, utan snarare dess förmåga att bidra till diskussion och inspiration. För mig har det varit viktigt under den inledande tiden som doktorand.