Johannes Ljungberg var doktorand i historia vid Lunds universitet 2012–2017. När han ser tillbaka på sin tid i forskarskolan framstår den som en bildningsresa; en närmast eskapistisk tillvaro fylld av akademiska diskussioner, promenader och social samvaro. Allt eftersom åren går har Johannes kommit till insikt om vilken betydelse forskarskolan haft för hans akademiska karriär. Inte minst har den gett honom en kunskapsmässig bredd som inte är alla förunnad.
Forskarskolan utgör basen för min akademiska skolning. Det förstår jag alltmer som åren går efter disputation. De arbetsformer som utgjorde ramarna för oss som doktorander har varit till stor hjälp för de olika uppgifter jag har tagit mig an. Det var inte självklart för mig att fortsätta inom akademin. Jag behövde disputera först för att närmare kunna överväga vad som var rätt väg att gå. När jag väl landade i ett lektorsvikariat och senare i ett forskningsprogram så märkte jag hur präglad jag är av forskarskolans arbetssätt.
Under mina år i forskarskolan sökte jag mig i första hand till några av de platser där doktorander och postdocs med mitt tema samlas. Så gör många unga forskare och det utvecklar oss till att bli både ämnesmässigt djupa och mer välorienterade om pågående forskning inom vårt specialiseringsområde. Framför allt fick jag stor behållning av gemenskaper med andra unga forskare vid Institut d’histoire de la réformation i Genève och Institut für Europäische Geschichte i Mainz. Men inom forskarskolan har jag ständigt utmanats på andra sätt som stärkt andra delar av mitt yrkeskunnande: dels genom att läsa texter med alla möjliga historiska teman och teoretiska inriktningar; dels genom återkommande övningar i konsten att diskutera alla dessa olika ämnen. Det är erfarenheter som jag uppfattar som ganska sällsynta för doktorander i ett internationellt perspektiv.
När jag tänker tillbaka på tiden i forskarskolan ser jag den framför allt som en aptitlig bildningsresa. Det framstår nästan som ett uttryck för eskapism att ha suttit på alla dessa internat och lyssnat till varierande diskussioner, med såväl nationella som internationella experter som kommentatorer, för att sedan gå promenader och inta måltider under vilka diskussionerna fortsatt bölja.
Men ibland går det upp för mig att den här verksamheten också har rustat mig väl för mina nuvarande arbetsuppgifter. Allt detta har jag haft stor nytta av som lärare på översiktskurser, som tidskriftsredaktör och som medarbetare i forskningsprogrammet PRIVACY vid Köpenhamns universitet, där jag utöver uppgifter i anknytning till våra empiriska fallstudier har fått ett särskilt ansvar för att tänka kring de långa linjerna och historisk kontinuitet och förändring. Jag inser också att det ofta var i de friare samtalen efter seminarierna som jag växte och (ganska långsamt) blev bättre på att också dryfta mina tankar i plenum. Möjligheten att få samtala väldigt mycket vid sidan om, och låta tankar och ord sväva iväg på prov, var ovärderlig för mitt lärande.
Också i materiella termer spelade forskarskolan en viktig roll. Jag erhöll två månaders mobilitetsstöd för att åka till Lyon, och framför allt ett generöst workshop-stöd genom vilket jag kunde bjuda in doktorander som jag träffat på andra orter. Kollegor från andra länder häpnade över hur dessa möjligheter ställdes oss till buds som doktorander. Banden stärktes inom en ny forskargeneration.
Som forskare behöver man i grund och botten vara specialiserad, men många uppgifter i forskarvärlden blir svåra att klara av utan ämnesmässig bredd och kollegialt utbyte. Mina uppgifter inom akademien har sedermera blivit att undervisa brett, arbeta gemensamt i forskningsprogram och utveckla det redaktionella arbetet i tidskriften 1700-tal. I allt detta bär jag nog fortfarande med mig mycket av forskarskolans hälsoämnen i form av bredd, utbyte och kollegialitet.
Johannes Ljungberg tjänstgör som huvudredaktör för den multidisciplinära peer review-tidskriften 1700-tal: Nordic Journal for Eighteenth-Century Studies (https://septentrio.uit.no/index.php/1700) och twittrar som @johannes_lju (https://twitter.com/johannes_lju).