Ida Jansson är sedan 2016 doktorand i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. När hon tackade ja till att vara med i forskarskolan hade hon i princip inga erfarenheter av historievetenskap, hon kom från samhällsvetenskapliga ämnen. Den första tiden i forskarskolan kom därför att bli smått överväldigande. Under åren som gått har Ida inte bara anammat historiska perspektiv, hon har också engagerat sig i många av forskarskolans aktiviteter och suttit i samarbetsrådet.
Innan jag kom till Lund hade jag läst en politices kandidat med statskunskap som huvudämne och en tvärvetenskaplig master i mänskliga rättigheter i Uppsala. Jag hade inte läst historia överhuvudtaget, men när jag skrev masteruppsats insåg jag hur roligt det var att jobba med äldre källmaterial och att undersöka förändring över tid. Därför blev det ett historiskt perspektiv också i mitt avhandlingsprojekt. Jag fick frågan om jag ville vara med i forskarskolan i historiska studier och tyckte det lät spännande.
Min erfarenhet av humaniora var då begränsad till några kurser om filosofiska perspektiv på mänskliga rättigheter. Forskarskolan blev på så sätt min introduktion både till historia som vetenskap och också till humaniora i stort. Det var därför lite överväldigande att gå Historiska problem och teorikursen det första året – i princip allt var nytt. Sedan dess har jag lärt mig massor tack vare forskarskolan, vilket jag har insett varje termin när det har varit dags för internat i september och januari. De första gångerna fick jag kämpa för att komma på saker att säga om de texter jag skulle kommentera på, numera går det hur lätt som helst.
Det har dock inte varit helt lätt att lägga fram egna texter inom forskarskolan – jag har oftast inte alls fått de kommentarer jag förväntat mig att få. Dels beror det nog på att man inom mänskliga rättigheter undersöker andra sorters problem och ställer andra sorters frågor än inom de andra ämnen som är med i forskarskolan. Dels beror det på att mina texter varit mer av det beskrivande slaget eftersom jag inte har kunnat bestämma mig för vad det är jag vill analysera – jag skriver om Åland och jag kommer själv därifrån, så jag tycker att allt i mitt material är oerhört intressant och ser hur många möjliga ingångar som helst. Kanske jag har väntat mig att alla historiekunniga personer ska komma och berätta för mig vilken ingång som är den allra intressantaste, men med tiden har jag insett att jag ser en massa saker som andra inte ser, just för att jag kommer från Åland. Det har varit en värdefull lärdom och har tvingat mig att tydliggöra både för mig själv och mina läsare vad det är jag undersöker och varför det är intressant för andra än mig.
Utöver att delta i internaten har jag åkt på två skrivbordsutbyten genom forskarskolan, till Bielefeld hösten 2017 och Åbo våren 2019. Båda vistelserna var fantastiska upplevelser och jag rekommenderar alla att åka. Jag var också med på konferensen i York i juni 2018. Det var en extra rolig upplevelse, eftersom jag då fick träffa flera av dem jag lärt känna i Bielefeld tidigare. Jag har också varit med på en doktorandarrangerad workshop om världskrigen, en skrivretreat och en skrivworkshop, och säkert något mer som jag inte kommer ihåg just nu. Jag har dessutom suttit i samarbetsrådet i två år. Jag har verkligen uppskattat alla möjligheter till sociala möten som forskarskolan har erbjudit, vilket har gjort det annars ganska ensamma doktorandlivet mycket roligare!