Henrik Rosengren var doktorand i historia 2002–2007, antagen i Lund. För honom blev forskartiden ett lite oväntat karriärsbyte – han hade aldrig tänkt sig att doktorera i historia men blev uppmuntrad att söka och kom in, något han aldrig ångrat. Tiden i forskarskolan gav mersmak och Henrik återvände inte till sitt gamla jobb som lärare – idag är han prefekt vid Historiska institutionen i Lund.
Jag tillhör den andra generationens forskarskoledoktorander. Jag antogs 2002 och disputerade 2007 på en biografiskt inriktad avhandling om tonsättaren och musikskribenten Moses Pergament. För mig ledde forskarskolan till att jag bytte karriär, från gymnasielärare till akademiker. Jag hade aldrig tidigare föreställt mig att jag skulle doktorera men blev uppmuntrad av mina handledare och forskarskolans dåvarande studierektor Lars Edgren att söka, och för denna uppmuntran är jag mycket tacksam. Den akademiska världen är speciell och kanske en miljö som man kan ha alltför stor respekt för, i bemärkelsen att respekten kan vara hämmande för att överhuvudtaget söka sig till den. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval och de fem åren i forskarskolan var oerhört roliga och utvecklande för mig. Åren gav mig otaliga tillfällen att träffa kreativa och tänkande människor, resa runt i landet, ta del av fina konferensanläggningar, utveckla mitt skrivande och tänkande och min förmåga att såväl muntligt som skriftligt problematisera och argumentera. Forskarskolan innebar också oöverträffade möjligheter att knyta kontakter och skapa nätverk, odla vänskaper och lära känna andra akademiska miljöer än lundamiljön.
Under min tid som doktorand hade jag förmånen att tillsammans med Johan Östling arrangera en konferens om biografiskrivande som senare ledde till en antologi, ett initiativ som hade varit betydligt mer omständligt och kanske omöjligt att genomföra om det inte vore för det stöd vi fick från forskarskolan. Vi fick inte bara ovärderlig praktisk hjälp i själva konferensarrangemanget utan också ekonomisk stöttning. Som noviser i sammanhanget uppmuntrades vi att genomföra konferensen och erhöll ovärderliga tips från de mer garvade seniora lärarna inom forskarskolans krets. För mig blev detta en ögonöppnare och jag insåg vilka intellektuella och erfarenhetsmässiga resurser som är samlade under forskarskolans breda tak och som under alla år utgjort fundamentet i verksamheten.
I efterhand kan jag tycka att jag borde deltagit i fler sammanhang än jag gjorde, huvudsakligen i syfte att bredda min kompetens. Att skriva avhandling är oftast en mycket specifik verksamhet. Avhandlingsgenren är en egen genre med unika krav och förutsättningar, det du skriver om i regel smalt och specificerat. Prioriteringen under forskarutbildningen ska förstås vara att skriva klart avhandlingen men som färdig doktor, reda att kasta sig ut i projektansökningsracet, i undervisningssammanhang eller i världar utanför den akademiska, inser man snart betydelsen av färdigheter som inte är specifikt förknippade med att skriva avhandling. Forskarskolan erbjuder inblickar i många av dessa färdigheter och en möjlighet att bredda sig, både ämnesmässigt och färdighetsmässigt.
Något som har blivit mer framträdande sedan jag var doktorand är internationaliseringen, vilken främst kännetecknats av samarbetet med universiteten i York och Bielefeld, men också av de internationella seminarierna, stöden för internationell publicering och möjligheterna till utlandsvistelser. Det internationella arbetet är viktigt och något jag hoppas forskarskolan kan vidmakthålla och utveckla också i framtiden.
Den öppenhet som präglade och fortfarande präglar samarbetet och verksamheten i stort är förstås helt avgörande för att det hela ska fungera. Som delaktig inom forskarskolan ska man försöka ta tillvara de möjligheter som erbjuds. Hela verksamheten vilar på engagemang, deltagande och initiativ. Här har inte bara de forskarstuderande en nyckelroll utan också seniorer och handledare. Och det är förstås detta engagemang som gjort forskarskolans tjugoåriga verksamhet till en succé och det är också detta engagemang som ska bära dess verksamhet mot ytterligare framtida framgångar.