Evelina Kallträsk är doktorand i historia vid Lunds universitet sedan 2020. Här berättar hon om hur det har varit att börja som doktorand mitt i pandemin. I augusti och september deltog Evelina i två av forskarskolans internat, på Bjärsjölagård och Bäckaskog slott, och det gav både energi och hopp inför framtiden. Nu ser hon fram emot att få träffa den nya doktorandgenerationen på PM-internatet i januari.
Jag är historiker, men har även en bakgrund inom litteraturvetenskap, och har sedan jag antogs som doktorand vid Lunds universitet hösten 2020 deltagit i forskarskolans aktiviteter. Min avhandling handlar om utvecklingen av synen på barn, ungdomar och entreprenörskap i Sverige sedan 1980 med fokus på Ung Företagsamhet som kunskapsaktör. När jag skriver detta inlägg har jag precis avklarat mitt första läsår som doktorand – ett år som präglats av pandemin. Det är mycket som har sett annorlunda ut detta år än vad som enligt utsago brukar vara det normala för det första året som doktorand. Det mesta har fått ske digitalt och majoriteten av tiden har spenderats i hemmakontoret framför datorn. I min doktorandgeneration har vi under det första året inte kunnat träffa de som kommer från andra lärosäten eller ta del av forskarskolans omtalade internat på olika slott i Skåne. Även på den egna institutionen har det varit svårt att lära känna sina medarbetare eftersom de flesta jobbar hemifrån.
Det har i allt väsentligt varit en utmaning att komma in i forskarutbildningen under dessa omständigheter. Vi har fått kämpa med allt – att få tag på källmaterial, spendera många heldagar på zoom och hålla motivationen uppe när man inte har samma möjlighet att träffa sina kollegor. I allt detta kaos som har varit mitt första år på forskarutbildningen har dock forskarskolan varit mycket viktig, trots att aktiviteterna fått ske under andra former än normalt. Forskarskolans kurser och PM-internatet har givit året en struktur och målsättningar som har hjälpt mig att navigera i mitt arbete under denna tid. Trots att mycket av arbetet har försvårats har det alltid funnits något för mig att göra och jag har aldrig behövt känna mig särskilt vilsen inför vad som ska ske härnäst.
Under kurserna har vi fått stifta digital bekantskap med de övriga doktoranderna i vår generation och fått ett gott interdisciplinärt samtal under seminarierna, som kanske i dessa tider har varit än mer viktiga för att få känna samhörighet och få ett intellektuellt utbyte trots att vi suttit isolerade. Teorikursen var mycket givande för att väcka nya tankar kring det egna projektet och få mer insikt i den mängd av verktyg som finns tillgängliga för oss forskare. Vidare var PM-internatet mycket uppskattat. Dels gav det en tydlig deadline till vilken man behövde samla sina tankar i skrift och dels fick vi konstruktiv kritik som både gav nya perspektiv och motivation till det fortsatta arbetet.
Det första året avslutades med ett internat på plats i Bjärsjölagård i augusti för de doktorander som antogs 2020. För första gången kunde vi träffa några av doktoranderna från de andra lärosätena och det gav ny energi och hopp om ett roligare andra år efter pandemin. Strax därefter hölls höstinternatet på Bäckaskog slott som gav en god start på det nya läsåret. Där presenterade jag ett utkast till en internationell artikel och fick god respons från en opponent från Bielefeld universitet som jag kommer att ta med mig vidare i arbetet. Det var mycket givande att träffa både handledare och doktorander från forskarskolans olika generationer och forskningsmiljöer och få diskutera texter och projekt på plats. Något som jag särskilt bär med mig från internaten är möjligheten till det informella umgänget som gavs när dagens seminarier var slut – något som saknats under pandemiåret. Det är vid dessa internat som jag känner att jag på riktigt har börjat få ta del av det nätverk som forskarskolan ska utgöra.
Jag befinner mig nu vid början av mitt andra år som doktorand och kan se tillbaka på ett år som trots pandemin varit mycket produktivt samt blicka framåt mot ett läsår som förhoppningsvis bjuder på andra utmaningar än mitt första. Jag ser mycket fram emot att få delta i forskarskolans framtida aktiviteter på plats och att få fördjupa och knyta nya kontakter inom forskarskolans ramar. En ny doktorandgeneration har antagits och snart är det dags för PM-internat igen. Där hoppas jag på att få ge värdefull respons till en ny doktorand på plats i en vacker historisk miljö i Skåne!