Emma Severinsson var doktorand i historia 2013–2018, antagen i Lund. För henne var doktorandtiden en tid av stimulerande forskningssamtal, goda vänskaper och engagemang i frågor om jämställdhet och psykisk hälsa. Men den var också – inte minst viktigt – en värdefull övning i att utmana sig själv och våga.
Jag disputerade i oktober 2018. Min avhandling har titeln Moderna kvinnor. Modernitet, femininitet och svenskhet i svensk veckopress 1920–1933 och handlar om hur det internationella fenomenet moderna kvinnor togs emot, debatterades och formerades i en svensk kontext.
Jag blev doktorand i Nationella forskarskolan i historiska studier 2013. Under min doktorandtid läste jag flera kurser, deltog i internaten och var doktorandrepresentant i samarbetsrådet. Som doktorandrepresentant drev jag frågor om jämställdhet och doktorandernas psykiska hälsa. Internaten innehöll givande seminarier och väldigt trevliga sociala aktiviteter men det var också en tillgång att få lära känna ett så stort nätverk av historiker. Det har jag haft stor nytta av i efterhand. Det var också en bra övning att lägga fram texter i sammanhang utanför institutionen i Lund. När jag var ny doktorand var jag så nervös på de högre seminarierna att jag satt på mina egna händer för att de skakade. Genom att jag utmanade mig själv och ofta lade fram texter avdramatiserades situationen och förberedde mig för slutseminariet och disputationen.
Seminarierna inom forskarskolan var extra givande eftersom det deltog forskare med olika inriktningar och från andra universitet och högskolor. Allra mest betydde de informella mötena. Det var givande att lära känna doktorander från andra lärosäten och dela alla de erfarenheter som doktorandtillvaron innebär, både de positiva och de negativa. Genom forskarskolan har jag fått nära vänner vilket betyder mycket. Jag har många fina minnen från de olika internatet inom forskarskolan och saknar fortfarande att träffa de som var aktiva samtidigt som jag. En av de roligaste erfarenheterna var att anordna workshops om modehistoria ihop med andra doktorander. Vi kunde hjälpa varandra att utveckla våra projekt men bjöd också in forskare som kommenterade våra texter och presenterade sin egen forskning.
För ungefär ett år sedan fick jag ett lektorat i modevetenskap, vilket jag drömde om under nästan hela doktorandtiden. På modeprogrammet undervisar jag bland annat i historia, modehistoria, på teorikurser och uppsatskurser. Min forskning just nu handlar om folkhemmets mode och jag har sakta börjat arbeta med min andra bok. Jag har ett projekt om Svenska herrmoderådet och ett om svenska modetidningar under 1900-talet.