Emilia Frölich är doktorand i historia vid Malmö universitet sedan 2017. Hon ser forskarskolan som en sorts bank där man kan hämta inspiration, kunskaper och kompetenser. Den hektiska avhandlingsvardagen, med sin mångfald av aktiviteter, kan emellanåt göra det svårt att få in allt i schemat. Men forskarskolan har haft en viktig roll, både som en väg in i den historievetenskapliga forskningen och som en social gemenskap där man kan dela tankar och funderingar.
Min akademiska bakgrund är tvärvetenskaplig, vilket också speglas i mitt doktorandprojekt som rör svensk reggaekultur. När jag bestämde mig för att söka doktorandtjänsten i historia hade jag ingen erfarenhet av historieämnet och var därför lite osäker på om min idé skulle uppfattas som tillräckligt relevant. Jag har en bachelor degree i socialantropologi från SOAS, (School of Oriental and African Studies) i London, och därefter läste jag en master på Malmö högskola, som det hette då, i ämnet IMER – Internationell migration och etniska relationer. Under masterutbildningen formades mitt akademiska fokus och jag började intressera mig för sambandet mellan transnationalitet, musik och identitet. Jag tycker det finns en uppenbar forskningspotential i populärmusiken – här finns många spännande exempel på hur samhällets normer och sociala konventioner både upprätthålls och utmanas. I min avhandling fokuserar jag på hur det förflutna gestaltas i den svenska reggaekulturen, vilka historiska representationer som används för att skapa mening och tillhörighet. Att det blev just reggaemusik har nog delvis att göra med min personliga relation till musikgenren. Under den tid då jag skrev min forskningsansökan var jag själv aktiv i Malmös reggaescen, både som besökare och DJ.
Reggaen är en genre som rymmer många historiska dimensioner, som bland annat knyter an till forntida Babylonien, till den transatlantiska slavhandeln och kolonialismen. Jag tycker det är spännande att se vad som händer i mötet mellan den svenska och jamaicanska reggaen – hur hanteras den jamaicanska reggaens kritiska inställning till den vita, västerländska hegemonin i den svenska reggaekulturen? Vilken roll spelar den jamaicanska reggaens historiska perspektiv i den svenska kontexten och hur förhåller man sig till musiktraditionens ursprung? I skrivande stund håller jag på att avsluta mitt tredje empiriska kapitel som berör sambandet mellan autenticitet och föreställningar om det ursprungliga.
Den nationella forskarskolan har varit väldigt viktig för mig, särskilt när det har handlat om att orientera mig i historieämnet och olika historiska perspektiv. Jag tror jag hade en ganska naiv syn på historieämnet innan jag blev doktorand – jag föreställde mig nog att det till stor del handlade om att förstå olika historiska epoker. Men efter att ha deltagit i forskarskolans kurs Historiska problem och den efterföljande teorikursen blev min syn på historieämnet mycket mer nyanserad. Jag förstod ganska omgående att historieämnet också rymmer många kritiska diskussioner kring hur det förflutna konstrueras och hur olika maktstrukturer påverkar hur särskilda historiska narrativ etableras. Förutom de olika historiska perspektiv som behandlades under Historiska problem-kursen var också mötet med de andra doktoranderna viktigt för att förstå olika sätt att närma sig historieämnet. Den sociala aspekten är också viktig att poängtera – den är ovärderlig när man ska starta igång sitt eget fyra år långa, kanske till och med längre, avhandlingsprojekt. Att kunna dela funderingar och insikter och få känna att man tillhör ett socialt sammanhang tycker jag är en av forskarskolans viktigaste roller.
Att tillhöra forskarskolan har emellanåt också haft sina utmaningar. Det kan vara svårt att hinna med att delta i de evenemang som erbjuds, då de inte alltid överensstämmer med det egna avhandlingsschemat. På Malmö universitet är vi några doktorander som även ingår i forskarskolan Lärande i mångkulturella samhällskontexter och ibland har det inneburit en viss stress att vara aktiv i båda.
Forskarskolans förmåga att samla forskare med olika erfarenheter, perspektiv och forskningsintressen bidrar till att ständigt berika och utmana den samtida historieforskningen, förhoppningsvis även för de inblandade historiker som redan har disputerat. Jag ser forskarskolan lite som en ”bank” bestående av mängder med olika kompetenser, där man kan hämta inspiration och dra lärdomar, som i sin tur bidrar till nya insikter under den intensiva, utmanande och roliga avhandlingsresan.