Kekke Stadin är professor emerita i historia vid Södertörns högskola. Hon har varit aktiv i forskarskolan ända sedan start och har många goda minnen från internat, workshops och möten. Särskilt minns hon internatet på Gripsholms värdshus 2004, då den kungliga sviten väckte stor förtjusning hos de internationella gästerna.
Jag är sedan ett år professor emerita vid Södertörns högskola, där jag varit verksam sedan högskolans begynnelse 1997. Mellan 2009 och 2019 satt jag i forskarskolans styrelse och senare i samarbetsrådet som representant för Södertörns högskola. Dessförinnan hade jag förmånen att få delta i FS:s internat som handledare. Som sessionsordförande på internaten införde jag ordningen med två talarlistor, så att doktoranderna får företräde framför oss seniora forskare. Annars kan det bli svårt för doktorander att komma till tals, om tio närvarande professorer tar ordet först.
För oss på Södertörn, som från början var en ny högskola med bara några doktorander inom BEEGS (Baltic and East European Graduate School) och några projektdoktorander, innebar de doktorander som var finansierade av forskarskolan ett viktigt tillskott. Det gjorde att vi mellan 2003 och 2015 hade omkring 15 doktorander, vilket skapade ett livfullt högre seminarium. Därefter har miljön tyvärr krympt, som på många andra håll. Därför har forskarskolan blivit ännu viktigare då den ger möjlighet för alla doktorander inom historiska studier att få diskutera sin forskning med många forskare från olika miljöer och med olika perspektiv. Forskarskolan var från början en relativt exklusiv verksamhet med finansierade doktorander i historia från fyra lärosäten med interna kurser och internat men blev senare alltmer utåtriktad och inkluderande med fler discipliner och nationella och internationella samarbeten. En fantastisk utveckling. Beslutet från fakulteten i Lund att forskarskolan enbart ska finansiera doktorander från LU är baksidan av detta, särskilt för oss på Södertörn som inte har fakultetsdoktorander.
Det har varit oerhört stimulerande att genom forskarskolan få möta doktorander från andra lärosäten och discipliner med andra perspektiv. Det tvingar oss att tänka nytt och det är alltid bra. Inom forskarskolan har jag också träffat doktorander och seniora forskare vid andra lärosäten som jobbar med liknande frågor som jag. En period var vi exempelvis några som studerade kläder och mode som träffades vid internaten. Doktoranderna ordnade även workshops inom temat som blev väldigt bra.
Internaten var något av terminens höjdpunkt, något som jag ogärna missade. De innebar också att jag med åren hann få många goda vänner. Jag saknar detta! Skånska slott och konferensanläggningar, med Barbro Bergners alltid välgenomtänkta planering, har skapat fantastiska miljöer som stimulerat de vetenskapliga samtalen. Det mest minnesrika internatet var ändå det som hölls på Gripsholms värdshus 2004. Perfekt sommarväder och god mat bidrog givetvis. Natalie Zemon Davies och Tomas Laqueur var intresserade och initierade kommentatorer på mina doktoranders texter, vilket var fantastiskt givande.
Slutligen en liten anekdot: När Thomas Laqueur vid första morgonfikat ute i solen glatt berättade att han fått kungasviten nämnde jag att det var en kunglig svit på riktigt; kungaparet hade använt den senast året innan när de firat silverbröllop. Utan att inse att det var mitt i natten hemma i USA ringde han omedelbart upp sin fru och berättade nyheten, så exalterad som väl bara en amerikan kan bli över kungligheter.